Kan fantasi alltid stanna som bara fantasi?
Jag och Cramps har ofta diskuterat just det här ämnet men kan inte komma till en gemensam slutsats.
Enligt mig har han bra argument för sin sak och han tycker att jag också har det.
Vi tar det från början...
Väldigt många av novellerna vi fått in ingår i kategorin age play, tvång och rapeplay.
Läser man i bikten är det också väldigt mycket prat om att man spanar på väldigt mycket yngre töser och att man gärna "tvingar" sig på dom.
Så...
Vad innebär det här?
Kan det vara så att det är väldigt vanliga fantasier hos både män och kvinnor?
Troligtvis så är det så, men att det är så förbjudet att man tror att man är ensam ända till man hittar fram till ett sådant forum.
Men är det så att det stannar i fantasin?
Min teori är att för många, eller säkert dom allra flesta, är det ett sätt att bli upphetsad för att det är förbjudet och att man ALLTID håller det på en fantasinivå antingen i huvudet, i text eller i rollspel tillsammans med en partner som tänder på samma sak.
MEN!
Jag tror att det finns människor där ute som har fantiserat om dom här situationerna och gillat det så mycket att dom gärna skulle vilja göra det till en sann verklighet, men låtit bli för att det ÄR förbjudet och säkert lite skamkänslor för att, som jag skrev tidigare, är man "ensam" om dom tankarna/fantasierna. Och nu när den här människan ser att "Oj, det är många fler än jag som gillar det där" ser denne personen det som mer accepterat och att det kanske kan pusha personen över gränsen och faktiskt inte skilja på verklighet och fantasi.
Cramps svarar direkt att den möjligheten absolut finns, men att det kanske ger en motsatt effekt. Att istället för att bli uttråkad av sina egna fantasier man bär omkring för sig själv får man utlopp för dessa genom att få läsa om andras fantasier och därför kan hålla sig tillfreds med att bara har det som en fantasi och alltså genom det undvikits att den ung person blivit utnyttjad.
För dom allra flesta tror jag inte att någonting av det som skrivs och läses är något problem, men det finns alltid ett fåtal som har svårt med gränser. Hade dom människorna inte funnits hade vi sluppit alla övergrepp som faktiskt sker.
När jag tänker på alla stackars flickor som blir utsatta av olika typer av övergrepp blir jag jätte ledsen.
Det ÄR inte rätt!
Det gäller även de som blir utnyttjade i beroendeställning som tror att de är med på det, men inser senare i livet att det faktiskt var ett övergrepp. Ett utnyttjande.
När jag skapar en ung flicka i mitt huvud och en riktig "snuskgubbe" däremot kan jag gå igång ordentligt.
Mycket av det jag skriver i novellerna grundar sig i vad jag och Cramps har LEKT i sovrummet.
Och där är jag väldigt ofta väldigt undergiven och "utnyttjad", ibland till och med på gränsen till Rapeplay. Däremot är det faktiskt egentligen JAG som sätter reglerna och bestämmer hur rollspelet ska se ut och hur långt det ska gå. Och säger jag nej i rollspelet ser jag och Cramps alltid på varandra för att stämma av huruvida det är en del i leken eller om jag verkligen menar det.
Så som jag agerar och tänker under våra rollspel är så som jag ser på flickorna i mina noveller.
Det hela är bara roller som båda är med på, och egentligen ingenting som någon mår dåligt över.
Sabina knulldockan är en kombination av hur jag var som ung, den blyga och osäkra flickan som aldrig vågade närma sig killar, och dom sakerna som jag idag tycker om att leka.
Hur ser ni på saken?
Är det nyttigt eller skadligt?
Skapar vi sexualförbrytare eller hindrar vi dom?
Eller har det egentligen ingen som helst betydelse för det verkliga livet?
Puss
Your Mistress
