Vad är det jag egentligen vill när det gäller sex? Det är omöjligt att svara på. Jag är ju trots allt kvinna. Jag såg på Johan Rheborg´s show, "hur tänker hon", här om dagen och det är SÅ hög igenkänningen!
Den delen jag tänker på just nu är när han visar upp "kvinnornas egna regelbok". Den är tom. Den kan vi ändra när vi vill. Sexperioder.... "Älskling... Kan vi inte leka lite Age Play idag?" Jag sätter på mig mina knästrumpor, korta kjol och rosa topp. Lite läppglans och rosa nagelack tillhör givetvis. Jag spelar verkligen ung och försöker på ett oskyldigt sätt förföra Cramps med min kaxiga fjortis attityd. "Jag har varit stygg. Jag behöver smisk." Jag ställer mig på alla fyra och låter mig användas på alla sätt han behagar. "Vill du kramas fina älskling?" Jag kryper nära honom och börjar kyssas intensivt och visar vad jag vill. "Kan inte du ta på mig när jag spelar TV-spel så kan vi knulla sen?" Han kommer ibland och tar på insidan av mina lår och jag kommer igång. "Okej vi kör om det går fort. Jag måste sova." Jag tror inte att jag är ensam om det här. I mitt huvud skulle det vara så att jag blir sugen samtidigt som honom. Jag är på samma humör som Cramps gällande om vi är på lekhumör eller om vi ska ha fint och romantiskt sex eller om det är så att vi bara vill ha det "avklarat". Så ser inte verkligheten ut. När vi träffades hade vi vääääldigt mycket rollspel. Det var någonting som ingen av oss hade riktigt vågat leva ut tidigare pågrund av att Age Play är så tabu lagt. Age Play har varit hans och min stora dröm länge, och när man väl hittar någon att leva ut det med blir det automatiskt så att man kanske leker lite för mycket. Vad händer då när vardagen kommer ifatt än? "Jag ooooorkar inte..... Jag kanske kan raka mig imorgon.... Om ungarna somnar i tid... Men vi får se.... Jag kanske inte orkar alls ens då....." Vi tar på varandra. Jag är kåt. Han är kåt. Det känns bra. Han frågar mig om jag är på lekhumör.... Jag tappar lite lust... Jag vill ju BARA KNULLA!!!! Vi har fortfarande så mycket lek att leva ut men JAG orkar inte! Vad gör man? Prata? Sover så man orkar? Jobba mindre? Blogga mindre? Skriva färre noveller till mina synder. Jag väljer tydligen att blogga.... Någon igenkänning alls i det jag skriver? Puss
Ska man vara lite busig och hitta på någonting utmanande som är lite provocerande? Skriv en sex blogg!
Det är väll lite förbjudet? Om man googlar om sex bloggar finns det verkligen huuuur mycket som helst och alla olika varianter.
Det finns bloggar som den här som öppet funderar över sex och olika problem/njutningar i relationer till öppna swingersbloggar. Jag har valt att vara väldigt anonym i mitt bloggande. Därför är jag och min sambo även väldigt anonyma i vårt drivande av Mina Synder. Men.... Skulle verkligen någon höja minsta lilla på ögonbrynen för att jag väljer att skriva om någonting man egentligen pratar om i vardagen? Det är inte farligt att prata öppet om sex längre. Det är mer öppet och accepterat. I min värld finns det människor som skulle kunna vända det jag skriver till någonting som skulle vara väldigt dåligt för mig. Är det löjligt att inte kunna stå för vem man är? Borde man vara mer öppen? Fins det för många sex bloggar? Puss
Innan det blir några sura miner över rubriken vill jag förklara mina funderingar. Jag säger inte ATT det är så. Jag undrar om det finns en möjlighet. Jag har funderat en hel del på vad jag tycker om samkönade föräldrar. Hur jag tror att det skulle kunna påverka, OM det skulle kunna påverka. Helt enkelt om jag tycker att det är rätt eller fel. Idag hittade jag en ganska gammal artikel om en pojke som blev adopterad av ett lesbiskt par i USA. När pojken var tre år gammal och behärskade språket sa han "Im a girl" och det tolkar föräldrarna då som att pojken alltid känt sig som en flicka. När pojken sedan var elva år började hans könsbyte. Föräldrarna vill hjälpa honom så att det blir lättare för honom senare i livet. I min värld är det helt åt helvete att en elvaåring får bestämma en sådan viktig sak. När man är elva år är man inte mogen nog att bedöma sin sexualitet och se konsekvenserna av det beslut som tagits. I Sverige får barn bestämma vilken av föräldrarna denne vill bo hos i tolv års ålder då man anser att barnet är moget att klara av att välja. Hur ska då en elvaåring kunna bedöma ett val som påverkar resten av livet? Min fundering här är om det finns någon koppling mellan pojkens förvirrade könsidentitet och det faktum att han har lesbiska föräldrar. Kan det vara så att pojken är uppväxt med flickor och därför säger "Im a girl"? Ska det här verkligen vara acceptabelt? Är det här någonting vi kommer se mer av i samkönade föräldraskap? ref. http://www.dailymail.co.uk/news/article-2043345/The-California-boy-11-undergoing-hormone-blocking-treatment.html
Hur många sexpartners är okej att ha under en livstid? Efter en erfarenhet jag inte tyckte om undrar jag hur många sexpartners som verkligen är okej att ha under ett liv. Behöver man veta hur många man varit med? Ska man komma ihåg namnet på alla? Måste man varit tillräckligt nykter för att veta om man ens varit med personen ifråga eller inte?
I början av året publicerades det statistik på Aftonbladet, Wendela som visade att Svenskarna har i snitt 17 sexpartners. Samtidigt sprids klamydia som löpeld och hur mycket än smittoskyddsinsistutet jobbar kommer det vara omöjligt att stoppa.
Deras system är inte helt felfritt heller. Hur långt tillbaka ska man ange sina sexpartners? Vad händer om man, som jag skrivit tidigare, inte minns namnet på sina partners eller ens om man haft sex med en partner man följde med hem ifrån krogen eller inte? Vad händer om man får "brevet" hem och man inte varit sexuellt aktiv på 1-1.5 år? Ska man kunna ange vem som helst? Jag tycker att sex är någonting speciellt. Tillfälliga förbindelser är inte någonting som jag uppskattar. Jag tycker inte om det nya. Osäkerheten om vad han gillar. Han vet inte vad jag gillar. Jag vet inte var han har varit innan och vad han har tagit med sig till mig. Tänk om jag skulle bli gravid. Jag vill ha min fasta sexpartner. Det är bara då jag kan njuta. Ser jag då ner på de som tycker annorlunda? Absolut inte. Jag avundas de människor som kan ta lättare på sex mot vad jag kan göra. Jag skulle vilja känna annorlunda, tycka annorlunda och tänka annorlunda. Men det är inte lätt när man inte gör det. Mycket påverkar hur det blir som det blir. Föräldrarnas påverkan. Uppfostran. Upplevelser. Erfarenheter.
Mina erfarenheter, uppfostran och upplevelser hjälper inte mig att se sex på ett lätt sätt... Jag hoppas att jag kan få mina barn att känna annorlunda. Eller blir det fel också?
Som ni säkert redan har listat ut driver min sambo Cramps tillsammans med mig en sida för sexnoveller, Mina Synder, där man kan registrera sig och publicera/läsa sexnoveller. Varför väljer man då sexnoveller? Anledningen till att jag valt att läsa noveller istället för att se på porrfilm är för att jag gillar bättre att få bygga upp miljöer och utseende på karaktärerna själv. Jag tycker inte om hur skådespelarna i de proffsiga porrfilmerna ser ut och agerar. Det är inte äkta. Det är inte sexigt. Det är inget bra. Att läsa noveller kan vara ganska mysigt. Man slipper dessutom råka ut för att råka klicka in sig på en film där en kvinna sitter och bajsar på en man.... För mig är det någonting som jag gärna slipper... Jag tror att för mycket erotik, som jag skrivit om tidigare, inte alls är bra för någon enskild människa eller i en relation. Jag tror däremot att det är bra i mindre portioner och gärna tillsammans. Det jag tänker på gällande sexnoveller är att de känns inte lika "smutsigt". Man vet att ingen har tagit skada i en novell. Det jag menar är att i filmer kan man inte till 100% veta att kvinnan eller mannen ställer upp helt frivilligt. I en novell är det endast någons fantasi som utspelar sig, och en fantasi skadar ingen. Eller gör den det? Jag tänkte jätte mycket när vi startade vår sida hur vi skulle kunna ge människor möjlighet att verkligen uttrycka sina fantasier, samtidigt som det måste finnas någon "gräns". Några regler. Utan regler spårar saker i regel ut och det blir inte en trevlig miljö för någon. Cramps är mycket mer öppen sinnad och liberal än mig. Jag ville inte riktigt ha med t.ex. kategorin incest och ville till och med att det inte skulle få publiceras. Efter många om och men så gick jag med på att vi skulle ha det iallafall. Men är det så att det är ohälsosamt för människor att läsa om varandras "förbjudna" fantasier? Fantasier som inte borde bli verklighet?
